Af Nils Zandhers
Efter en barndom på børnehjem for forældreløse kom Nils Zandhers som 17-årig på Södra Vätterbygdens Folkhögskola i Jönköping, hvor han oplevede folkehøjskolelivet. Han tog en læreruddannelse og blev i 1958 ung lærer på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv. Den følgende vinter kom Nils til Grundtvigs Højskole Frederiksborg og fulgte herfra med Olav Akerlie til Norge, hvor han var med til at oprette Hallingdal Folkehögskule i Gol. Efter tre år vendte han tilbage til Sverige og blev lærer på Hola Folkhögskola i Ådalen i Sverige. 1967-70 var han lærer og forstander ved Nordiska Folkhögskolans filialskole i Göteborg. 1970-73 leder af pædagogisk udviklingsarbejde for folkehøjskolerne i Skolöverstyrelsen i Stockholm. 1973-80 rektor ved Axevalla Folkhögskola i Skara i Sverige. Endelig 1980-94 rektor for Nordiska Folkhögskolan i Kungälv.
Den unge Nils Zandhers på Grundtvigs Højskole Frederikborg.
Vi sjöng oss samman Sommaren 1958 fick jag en förfrågan från forstandaren vid Grundtvigs Højskole Frederiksborg om att vinteren 1958-1959 vara svensk lärer vid skolan. Jag var då lärare vid Nordiska folkhøgskolan i Kungälv.
Frederiksborg gick under namnet "dansk og nordisk". Jag tackade ja og gladde mig åt att jag skulle få samarbeta med Frederiksborgs norske lärare Olav Akerlie, som hade varit lärare på Nordiska folkhögskolan i Kungälv då den startade 1947.
Redan första morgonen på vinterskolan mötte jag en folkhögskolekultur som var så annorlunda jämfört med vad jag upplevt i Sverige. Forstandaren Søren Haugstrup Jensen trädde fram på talarstolen i föredragssalen och föreslog en psalm som vi skulle sjunga. När den var sjungen läste han med myndig stämma den danska trosbekännelsen: "Vi forsager Djævlen og alle hans gerninger og alt hans væsen." - Oj, oj - i svenska trosbekännelsen finns ingen djävul. Där står det i stället: "Vi tror på Gud Fader allsmägtig, himmelens och jordens skapare." Dessutom fick jag mig en tankeställare: hör trosbekännelsen verkligen hemma i folkhögskolekulturen? När andakten var slut föreslog forstandaren en sång att sjungas ur Højskolesangboken. Gärna:
Er lyset for de lærde blot
Nu kände jag igen mig. Grundtvigs sång förekommer på folkhögskolorna i hele Norden.
Men ändå: I inget nordiskt land spelar sången en sådan roll som i Danmark. Det upplevde jag varenda dag och kväll under vinterskolan på Frederiksborg. Det var en bok som man ständigt hade till hands: Højskolesangboken. Vi sjöng oss samman den vintern.
Sjungandet tog jag med mig till Sverige. Jag var ju van vid att man långt ifrån alltid sjöng alla verserna i en psalm eller sång, man valde ut ett par tre verser. I Danmark sjöng man alla verserna och fick på så sätt psalmens eller sångens hela sammanhang och dessutom fick man lite mer tid att göra något mer tillsammans - sjunga!
Thanksgiving Day på Grundtvigs Højskole Frederiksborg 1958. Den unge svenske lærer Nils Zandhers bistår de tre elever fra Scandinavian Seminar med at synge amerikanske sange. Yderst t.v. skimtes billedet af Holger Begtrup, grundlægger af Frederiksborg Højskole - og den særlige særlig anglo-amerikanske linje "Vinduet i Vest".
Tala tydligt på ett levande sätt Som lärare skulla jag berätta om svensk litteratur och historia, och det skulle göras på svenska. För mig blev det en vinterlång övning i att tala tydligt på ett levande sätt. Det har jag haft stor nytta av i mitt långa nordiska folkhögskoleliv.
Jag deltog ochså i "studiekredser". Den mest spännande av det slaget var den nordiska studiekredsen. I den ingick utöver elever den danske läreren Emil Pedersen, den norske läraren Olav Akerlie och jag. Där samtalade vi om stort och småt som präglat och format oss i våra nordiska länder och kulturer. Deltagerna kom ju från Danmark, Grønland, Island, Norge, Sverige och USA. Våra samtal gjorde klart för oss att det är stor spännvidd i nordisk historia och kultur. Ibland kunde det hetta till fram för allt när studiet och samtalen handlade om andra värdskriget.
För mig var måltiderna på Frederiksborg väldigt speciella. På svenska folkhögskolor hade jag upplevt att eleverna hade sina platser vid matborden, lärerna hade eget bord och ibland till og med egen matsal. På Frederiksborg hade lärarna sina platser vid matsalsbordens kortsidor. För mig betöd det många spännande bordssamtal och många personliga möten.
Kvällssamlingarnas sjungande var också mycket speciella för mig. Kväll efter kväll samlades vi i matsalen. Vem som helst kunde föreslå ett nummer i højskolesangboken. Så sjung vi den sången och så föreslogs ett nytt nummer och fortsatte med sjungandet. För mig är Danmark den sjungande folkhögskolan i Norden.
Forreste række fra venstre: Frode Christiani, Bent Jakobsen, Bertha Frandsen, Agnethe Bjerre, Svend Erik Bjerre. Bagerste række fra venstre: Kirsten Jakobsen, forst. Søren Haugstrup Jensen, Cecillie Tøpholm, Karen Haugstrup Jensen, Nils Zandhers og Emil Pedersen.
Dansk och svensk folkhögskola Det var på Frederiksborg jag mötte Jørgen Bukdahl från Askov första gången. Det blev till fler möten åren derpå. Det var Jørgen Bukdahl som påpekade för mig vilken grundläggande skillnad som råder mellan dansk och svensk folkhögskola. Ur dansk synpunkt talar vi om svensk folkhögskola "som den sorte højskole", förkunnade Jørgen Bukdahl. Sant är: Vi har olika folkhögskole-traditioner i våra båda länder. I Danmark är folkhögskolan en skola för "livsoplysning", i Sverige är folkhögskolan en del av folkbildingsarbetet, där själva ordet bildning syftar på hela människan. Vi drabbade samman varje gång vi träffades, och det var spännande.
En viktig skillnad mellan dansk och svensk folkhögskola upplevde jag starkt under mitt vinterupphälle på Frederiksborg och det var "forstander-rollen". Søren Haugstrup Jensen hade jämfört med Sture Altvall på Nordiska folkhögskolan i Kungälv mycket större egna möjligheter att styra verksamheten vid skolan. Det var han som tillsatte lärare, det var han som bestämda inriktningen av verksamheten. I Kungälv var det skolans styrelse som tillsatte lärare og skolans lärarråd som utformade inriktningen av verksamheten.
För mig var det oerhört berikande att under vinterkursen 1958-59 få leva mig in i den Grundtvigska højskoletanken såsom den utformades på Frederiksborg. De intryck jag fick har haft stor betydelse för mig i mitt nordiska folkhögskolarbete.
August 2013
Foto: Bostrøm